the last year

Det senaste året har jag verkligen förändrats och växt som människa. Under det senaste året har det hänt sjukt mycket i mitt liv. Och stora som små förändringar så tycker jag, att jag har blivit ett bättre jag. 
 
För några år sedan var jag nästan ständigt ledsen och deppig. Jag hade ingen ork eller lust till nästan något och jag tänkte inte någonting på vad jag mådde bra av och vad jag ville göra i mitt liv. Och jag var ingen bra vän heller för den delen. Och jag är så oerhört lycklig att jag tog mig ur den perioden i mitt liv. En tanke jag ofta haft i mitt huvud det senaste året är att jag missat så otroligt mycket under den perioden i mitt liv som mina vänner och familj gjorde, jag var helt lost. Och det kan jag ångra så mycket nu i efterhand. Och då har jag också ofta tänkt att fan, jag gjorde ingenting i min tidigare ungdom, jag levde verkligen inte som jag själv ville leva mitt liv. MEN, alltså nej jag har verkligen försökt säga till mig själv att verkligen inte tänka sådana tankar. Jag är 18 år, 18 år???? Jag har endast levt 18 år av mitt förhoppningsvis långa liv. 18 år är ingenting jämtfört med hur länge till man ska leva. Alltså, jag har heeela livet på mig att leva, vara lycklig, göra roliga saker med vänner och familj, utforska världen och allt där emellan. Jag har verkligen förträngt de första åren i gymnasiet (vissa delar) för att jag ska kunna gå vidare och känna att jag kan börja om på nytt. Man ska inte tänka tillbaka - tänk framåt! Jag har verkligen växt som människa på grund av det. 
 
Och jag känner verkligen att, just denna tidpunkt i livet - så mår jag verkligen så bra. Har aldrig mått såhär bra en sådan här längre period förut. Mår verkligen bra. Visst så har man dippar och kan ha världens ångest ena dagen och andra dagen vill man bara gråta jämt. Men att från grund och botten känna att man har ett bra liv och är så tacksam över det man har känns så jäkla bra.
På det senaste året har jag fått upptäcka så mycket fantastiskt och hittat mig själv mer. Jag har hittat yogan, hittat den klädstil jag känner mig fin och bekväm i, hittat saker som gör att jag får utöva min kreativitet, jag har upplevt känslor som jag aldrig trodde att jag hade, jag har hittat min musiksmak, har börjat lyssna på min kropp och känner vad jag behöver för att må bra, jag har börjat uppskatta det jag har mer, är inte alls lika stressad som jag var fött, jag har blivit en bättre vän och jag känner mig så mycket bättre. 
 
Även om jag är en stressad själ (som mamma brukar säga) så kan jag faktiskt idag, tillexempel titta upp till himlen och bara andas - och känna vilket fantastiskt liv jag har. Eller faktiskt stanna upp när jag är med om någonting och tänka "just den här stunden är så underbar, ska njuta av varje sekund". Det gjorde jag på student-dagen. Jag njöt verkligen varje sekund av det och kände mig verkligen närvarande och var inte stressad över något. Och det gjorde det verkligen till en av de bästa dagarna i mitt liv. Förut, så skulle jag aldrig ens tänka något sånt.
 
Jag tror vi människor är för dåliga på att uppskatta och vara tacksamma över det vi har i våra liv. Jag säger inte att jag är bäst, och det finns dagar då jag klagar och tycker mycket är dåligt. Men att faktiskt försöka börja tänka i de bra banorna gynnar en så mycket. 
 
Vet egentligen inte vad jag ville få ut av det här. Mest bara att du har det liv du lever i nu. Njut av det och gör allt du vill göra. Uppskatta allt fint du har och allt fint som väntar i ditt liv. Var positiv, då får du positivt tillbaka. 
Något jag skulle vilja är att när jag känner mig tillfreds med livet och levt och varit med om allt som jag vill, då är jag redo att dö. (alltså läääänge kvar, ska bli en gammal liten tant som sover till lunch och kör bil tills jag blir typ hundra)
 
 

"jag kan inte vara perfekt tyvärr"

Läste en sådan himla bra text för ett tag sedan skriven av bästa Michaela Forni. Klistrar in den här för tycker att den var så sann.
"Jag var ute på min numera regelbundna morgonpromenad vid 06.10 när jag blev plötsligt förbannad. Vad i helvete gör du ute på promenad sex på morgonen kanske ni tänker nu, men då ska jag berätta för er att det är ännu ett av mina påhitt för att bli den ultimata människan. Ett steg mot att bli den perfekta tjejen.
 

För den perfekta tjejen ska röra mycket på sig och få mycket frisk luft så att hon i sin tur får energi. Den perfekta tjejen ska tycka att det är superroligt att gå på gym och mer än gärna vilja, orka och hinna med det några gånger i veckan. Den perfekta tjejen ska inte bara ha ett jobb, hon ska ha en karriär och den ska gå spikrakt uppåt och pengarna ska ramla in. Den perfekta tjejen ska älska mat och äta helst väldigt mycket och ofta men samtidigt inte skaffa sig några kilon i övervikt. Den perfekta tjejen ska tycka om att läsa böcker, ha körkort, gilla hemmakvällar men samtidigt vara festlig (utan att festa för mycket), vara allmänbildad, skitrolig, ha sett de flesta relevanta filmer och kunna leverera citat på löpande band. Hon ska vara politiskt insatt, gilla sport, umgås mycket med sina vänner, hinna med att umgås med sin familj, vara duktig på att laga mat och ha självdistans. Den perfekta tjejen ska se perfekt ut, hur fan man nu gör det.

 

I min väg mot denna perfekta människa tog det plötsligt stopp. Vad är det jag håller på med? Jag orkar inte en sekund till av det här. Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Kan inte bara jag och alla andra tycka om mig precis som jag är, med mina goda sidor och mina mindre goda egenskaper? Jag är inte en dålig människa för att jag inte följer med de andra tjejerna till gymmet efter jobbet eller för att jag tycker om att gå ut och festa när jag är ledig.

 

Jag får en sådan ångest när jag läser eller hör kommentarer om att det inte är bra att äta si och så, dåligt att festa x antal dagar i veckan, ohälsosamt att äta lite godis varje dag, hur viktigt det är att hinna med att träffa vänner för annars är man en dålig vän etc. Alla dem som säger att man är dålig om man inte är perfekt och kanske allra mest arg blir jag i slutändan på mig själv, som försöker leva upp till krav som jag tillsammans med samhället satt upp och som är omöjliga att leva upp till.

 

Förlåt mig men jag hatar verkligen gym. Och jag älskar kolhydrater. Jag tycker godis är jättegott. Jag har inte så fint hår. Min mage är rätt mjuk. Mina ben är inte milslånga. Jag har inte hunnit läsa nyheter på flera veckor och har ingen aning om vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett en rad av alla de klassiska filmer man "måste ha sett". Jag gråter offentligt oftare än vad som kanske anses vara okej.

 

Jag hoppas att jag kommer sluta bli påverkad av den bransch jag jobbar i och det samhället jag lever i. Att jag, och alla ni andra som känner igen er, lär oss att sänka kraven på oss själva. Jag orkar inte vara trött på mig själv när jag inte lyckas med allt. Jag vill bara vara glad över mig själv för det jag har åstadkommit och den jag är." - Michaela Forni

 

Läs HÄR.


soulies

Igår var en fin dag. Trots att jag inte gjorde mycket, så hann jag med en fin fikastund med dessa två tjejer. Och är så otroligt lyckligt lottad som har dessa underbara personer i mitt liv. Dom som står mig närmast hjärtat, dom som är mina bästa vänner, dom som är mina soulmates, dom som ALLTID finns där för mig no matter what. Dom som frågar mig hur jag mår, dom som ger mig komplimanger och pushar mig i livet, dom som alltid lyssnar på mig även om det jag säger inte är så viktigt, dom som ger mig tips, hjälper mig så otroligt här i livet och är mina stöttepelare, dom som jag skrattar, gråter, upplever minnen och mår så himla bäst med. Alla borde få ha turen att ha sådana fina vänner som jag har. Och att en sån här fjuttig liten text egentligen inte är någonting i jämfört med hur mycket bra och fina saker jag skulle kunna skriva om er, visar hur fantastiska människor ni är. (skulle kunna skriva minst en hel bok om hur fina ni är). Men det jag ville få fram med denna text är att jag är så lycklig som har er. Jag kan verkligen vara mig själv till 100% med er. Alltså finaste finaste ni.
 
Och där satt vi, på ett mysigt kafé och pratade om allt och ingenting, och det var riktigt behövligt. Och det kändes skönt att när vi skulle skiljas åt så bestämde vi direkt att vi skulle ses till veckan. (nu när jag tagit studenten ses vi inte varje dag längre som vi gjorde när jag gick på skolan.) Me love you the most ♥

20:34

Jag är en sån person som lätt får dåligt samvete, vill vara alla till lags och det värsta jag vet är när folk är sur på mig. Och det gör att jag ofta har ont i magen, mår dåligt och har rätt mycket ångest. Men varför? Varför ska jag hela tiden gå och oroa mig och må dåligt över att folk inte tycker om det jag gör. Jag har kommit till den punkt då jag insett att mitt mående är oerhört viktigt och att jag borde göra något åt det när jag mår såhär. Och jag orkar fan inte mer. Varför ska jag slösa energi, huvudtaget på såna människor som sänker mig, trycker ner mig och får mig att känna mig sämst. Varför inte bara lägga tid och energi till dom som uppskattar det jag gör, får mig att må bra och ger mig positiv energi. SKIT I vad andra tycker, ärligt. Kör ditt eget race och gör det som känns bäst för dig. 
 
Även om mitt mående är riktigt i botten ibland så har jag nog aldrig varit så lycklig som jag är idag. Jag är otroligt lyckligt lottad som har de finaste människorna i mitt liv. Spendera tid med dom istället för att lägga energi på folk som inte är värda det. 
 
Även om det låter själviskt
Så är du den viktigaste i ditt liv, ditt mående är det viktigaste
Ack så sant, men ack så svårt att våga inse
 
Punkt slut.

-

Jag beundrar verkligen människor som orkar. För just nu denna period så orkar jag ingenting. Orkar knappt stiga upp ur sängen, orkar inte plugga, orkar inte vara i skolan, har ingen ork på helgerna och allt känns rent sagt skit. Har ingen ork till någonting och allt bara skjuts upp. Jag bara ligger i sängen och stirrar upp i taket, och väntar på att något i mitt liv ska hända. Hatar denna period i livet. Hatar att det blir såhär. Hösten är en riktigt mysig årstid, men just nu så känner jag ingenting. Det finns så mycket jag vill göra. Fotografera hösten, göra fint och mysigt på mitt rum, plugga till körkortet, rensa min garderob för att få plats med nya fina höstkläder, gå ut på promenader, göra bort skoluppgifter och känna att jag har ork och energi till att göra saker och hålla mig sysselsatt. Men endå, så i slutändan ligger jag där på min säng och stirrar upp i taket. 

Kan bara detta försvinna, det känns förjävligt.
 
 

19:15

 
Ibland är det jobbigt, och ibland vill man bara bort från sitt liv. Sina rutiner, sin vardag. Och det händer allt oftare nu att tankarna dyker upp. Att jag vill fly från mitt liv. Jag är less på vardagen, som är densamma varje dag. Jag kanske bara har tappat bort mig själv, som att jag stängt av mig själv och mina känslor. Men ändå så känner jag, jag känner alldeles för mycket. Ibland så mycket att det gör ont, men ibland på ett bra sätt, en fin och behaglig känsla. Men för det mesta så gör det ont och jag orkar inte med denna jobbiga känsla som ständigt gnager inom mig, som gör att alla små vardagsproblem blir stora. Jag vill kunna säga till mig själv att det är bra, det känns fakiskt riktigt bra nu, men det verkar som en oändlighet bort.

new beginning

Nu är det ett nytt år och det innebär oftast en ny start för många människor. För mig är det de. Jag vill börja om, skapa nya minnen och bara ta med mig det bra från 2013. Känns så sjukt skönt att lämna 2013 när det innehöll alldeles för mycket stress, dåliga tankar och oro. Många sätter även nyårslöften och jag har faktiskt några. Det första är att ha kul, ha så jäkla kul. Utan roliga händelser, och framförallt utan spontana händelser blir det inget år att minnas och vilja se tillbaka till. Vill bara göra så mycket roligt detta år och inte bry mig om att tänka för mycket, att våga ta risker, för - man lär sig av sina misstag om det skulle bli fel. Det andra är, att lita på mig själv och känna mig trygg med mina val och vad jag vill. Det är så himla viktigt att göra det man själv vill för om man gör det mot sin vilja så blir det alltid inte så bra. Men man måste som balansera det där, att lyssna på sig själv men även vad andra vill. 
2014 är ett år jag vill minnas, och som det är sagt, det blir vad man gör det till! Det är bara en själv som kan se till att det blir bra saker utav ens dagar. Dock så kan ju saker hända av sig själv att det blir ett dåligt år. Men nä, fan vad bra det här året kommer att bli, och åh vad mycket bra saker året kommer att innehålla. Kom ihåg, sätt alltid dig själv först, du är viktigast i ditt liv!